Vänlighet som vapen mot mobbning
Vi har alla varit där, när någon säger "nej" eller ger oss en tydlig gräns. Oftast följer vi dessa begränsningar, eftersom de är nödvändiga i många situationer. Men för människor, särskilt barn, kan det vara svårt att inte göra någonting när vi hör "sluta" eller "gör inte så." Det minsta vi kan göra är att stå still och andas.
Men för många barn är detta mycket begärt, eftersom deras naturliga nyfikenhet innebär att de vill röra, känna, lukta och smaka på allt omkring dem. Dessa utforskande beteenden är grunden för lärande. Därför är det viktigt att istället för att bara säga "nej" och "stopp" erbjuda alternativ och uppmuntra dem att öva på de önskvärda beteendena. Vi måste berätta vad som är tillåtet och belöna barn när de gör det rätt.
Tänk dig situationer som är mer komplexa, som sociala interaktioner med andra barn. Här kanske förbud inte fungerar lika bra. Ett barn som ofta hamnar i konflikter med sina vänner, får negativ feedback och sällan har positiva upplevelser av samvaro med andra kan antingen dra sig tillbaka eller intensifiera konflikterna för att försöka behålla sin plats i gruppen. Detta skapar en osund situation där ingen har kul.
Trots detta är grupptillhörighet så viktigt att många barn är beredda att göra nästan vad som helst för att känna sig accepterade. Därför är det viktigt att träna sociala färdigheter även när allt verkar gå bra.
En term som har dykt upp i sammanhanget är något vi kan kalla "Skolkompis-vänlighet." Den ser på positiva interaktioner mellan elever i skolan som ett komplement till att bara prata om mobbning.
Vänlighet innefattar många små färdigheter, och en av de första är att lära sig att säga "tack." I skolan finns det oändligt många tillfällen att säga "tack," "varsågod," "vill du vara med?" och "hur mår du?" Dessa måste övas, modelleras, upprepas och dokumenteras.
När något går bra bör vi också ta oss tid att undersöka varför det gick bra och vad som kan ha lett till framgång. Genom att ställa frågor som "Varför gick det bra?" och "Hur lyckades vi?" lär vi oss hur man ska agera istället för att bara undvika oönskade beteenden. Hur kan vi annars lära oss att vara bättre människor och se till att alla känner sig som en del av gruppen?
När en social situation går bra, som en trevlig rast, bör vi ta en stund att gå igenom vad som hände. Låt barnen berätta vad de gjorde, med vilka de lekte, osv. Det är också bra om den ansvariga vuxna som var med på rasten delar sin egen upplevelse och sina observationer med barnen. Ibland finns det kanske också någon bild eller film från rasten som går att titta på senare för att återuppleva de positiva ögonblicken och även delas med föräldrarna.
Skolkompis-vänlighet skapas genom gemensamt överenskomna, åldersanpassade, positivt formulerade principer och beteenden. Dessa principer kan inkludera "ta med någon i leken" och "prata snällt med alla." Barn bör belönas för att följa dessa principer, som "Hej, jag märkte hur du hjälpte Kalle med sitt konstprojekt." Färdigheter för att vara en bra kamrat kan läras och bör läras ut. De vuxna fungerar som vägledare, men barnen själva bör få formulera sina lärandemål.
Så kom ihåg att sociala färdigheter är något vi alla kan lära oss och utveckla, och de är avgörande för att skapa en vänlig och inkluderande miljö i skolan. Det handlar om att förstå hur man är en bra vän, och det är något vi kan arbeta för tillsammans.
